Bakgrund: En litteratursökning visade att svenska studier om telefonrådgivning i primärvården av psykiskt sjuka ej tidigare publicerats. Denna studie kändes angelägen att utföra då antalet personer främst yngre med psykisk ohälsa har ökat de senaste tio åren och en stor del av dessa söker primärvården via telefonrådgivning. Sjuksköterskans erfarenhet av att arbeta med dessa problem är därför av stort intresse att undersöka. Syfte: Att erhålla kunskap om sjuksköterskors erfarenhet av telefonrådgivning för patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: En kvalitativ intervjustudie användes där åtta sjuksköterskor på olika primärvårdsenheter intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med Burnards manifesta innehållsanalys. Resultat: Dataanalysen resulterade i fem kategorier: Psykisk ohälsa eller en del av livet, Lyssna och ge tid, Telefonrådgivning- en utmaning, Frustration när inte vårdkedjan fungerar och Både svårt och tillfredsställande. Psykisk ohälsa, framför allt bland unga ökar stadigt vilket de intervjuade sjuksköterskorna vittnade om. Samtalen upplevdes inte generellt som betungande utan också tillfredsställande. De flesta sjuksköterskor kunde tala om svåra problem som suicid och förstod vikten av sådan bedömning. Patientproblemen uppfattades bestå både av psykisk sjukdom men många problem främst hos unga upplevdes vara livsproblem där ensamhet och brist på stöd medförde medikalisering av de psykiska problemen varför primärvården uppsöktes. Bristen på resurser för fortsatt omhändertagande som psykoterapi eller psykiatrisk vård för de sökande upplevdes av sjuksköterskorna som mest oroande och som patientosäkert. Konklusion: Telefonrådgivning är en komplex omvårdnadsåtgärd och resultatet visade att det krävs att sjuksköterskan har erfarenhet, kunskap och tidsutrymme att utföra dessa bedömningar på ett säkert sätt. Resurser behövs i ökad utsträckning för att ta hand om patientgruppen ”psykisk ohälsa” vilket även styrks av närliggande forskning.

Background: An examination of the research literature about Swedish telephone counselling in primary care showed no published papers within this area. In the last ten years, the number of people, mostly younger, with psychological problems are numerous seeking primary care telephone counselling. This study seemed important to perform since no information was found about primary care nurses experience of counselling mental ill- health patients within this context. Aim: To gain knowledge of nurses’ experience of telephone counselling for patients with mental illness in primary care, Method: A qualitative interview study was chosen in which eight nurses from different primary care clinics were interviewed. The result was analysed according to Burnard’s manifest content analysis. Result: The data analysis resulted in five categories: Mental illness or a part of life, Listen and give time, Telephone counselling- a challenge, Frustration when the chain of care does not work and Both difficult and satisfaying. Primary care nurses experienced an increase of mental ill- health above all in the younger generation. Telephone counselling was not experienced as a burden but also as gratifying. Most nurses were able to talk about difficult matters such as suicide and understood the importance of suicidal thought evaluation. The lack of follow- up appointments like psychotherapeutic treatments were stressful. Psychiatric illness and problems of everyday life were both common in counselling and for the younger generation, loneliness and lack of support resulted in medicalization of problems. The lack of instances for referral made this even more stressful for the primary care nurses. Conclusion: Telephone counselling is a complex nursing action to perform and the result showed that the nurse requires to have the experience, knowledge and time space to safely carry out these assessments. Resources are needed to an increasing extent to take care of the patient group “mental illness” which is also supported by nearby research.