Vänster kammares ejektionsfraktion (EF) är ett mått på hur stor andel av den diastoliska kammarvolymen som pumpas ut under systole. EF anges i procent och tillämpas främst för bedömning av den globala systoliska vänster-kammarfunktionen och beräknas med hjälp av den slutdiastoliska volymen (EDV) och den slutsystoliska volymen (ESV). För närvarande är tvådimensionell ekokardiografi (2DE) den mest använda metoden för bestämning av vänster-kammarvolymer och EF med hjälp av Simpsons biplanmetod. Då 2DE kräver god erfarenhet för optimal bildinsamling samt att Simpsons gör geometriska antaganden av vänsterkammarens form, kan denna kombination visa sig vara problematisk, speciellt hos patienter med avvikande vänsterkammarform. Introduktionen av tredimensionell ekokardiografi (3DE) har gjort det möjligt att undvika geometriska antaganden tack vare den pyramidala datainsamlingen samtidigt som metoden anses vara mindre användarkänslig. Syftet med denna studie är att studera om undersökarens erfarenhet har en signifikant betydelse vid bestämning av vänster kammares EDV och ESV samt EF för respektive metod. Studien omfattade 20 deltagare med normal och avvikande systolisk vänster-kammarfunktion men inkluderade inte förmaksflimmer/-fladder, arytmi, pacemaker och andningsproblem. Deltagarna genomgick en riktad ekokardiografisk undersökning där bildinsamlingen utfördes av en erfaren undersökare och mätningarna av respektive volym utfördes av samma erfarna undersökare samt av en oerfaren. Resultaten av studien visade endast en signifikant skillnad för EF med 2DE mellan undersökarna (p = 0,03) samt en icke-signifikant korrelation (r = 0,267, p = 0,255). Däremot visade Bland-Altmananalyserna god överensstämmelse för samtliga mätningar mellan undersökarna. Därmed har denna studie visat att erfarenheten har en signifikant betydelse vid bestämning av EF med 2DE men inte med 3DE.

The left ventricular ejection fraction (EF) is a measurement of how much of the end-diastolic ventricular volume is ejected during systole. EF, specified in percent, is mainly used to evaluate the left ventricular global systolic function and is calculated with the end-diastolic volume (EDV) and the end-systolic volume (ESV). Two-dimensional echocardiography (2DE) is currently the most commonly used imaging method for the assessment of the left ventricular volumes and EF, along with Simpson’s biplane. The combination of 2DE requiring good level of experience to achieve optimal image acquisition and Simpson’s geometric assumptions of the left ventricular shape could prove to be problematic, especially in patients with abnormal left ventricular shape. The introduction of three-dimensional echocardiography (3DE) has made it possible to avoid the geometric assumptions due to the pyramidal data acquisition. At the same time the method is also considered to be much more user-friendly. The aim of this study is to investigate if the sonographer’s experience is of importance when assessing EDV, ESV and EF of the left ventricle using both imaging methods. The study included 20 participants with normal and abnormal left ventricular systolic function but did not include atrial fibrillation and flutter, arrhythmia, pacemakers and patients with the inability to hold their breath. The participants underwent a modified echocardiographic examination and the image acquisitions were performed by an experienced sonographer. The measurements were performed by the same experienced sonographer and by an inexperienced one. The results of this study showed a significant difference only for EF with 2DE between the sonographers (p = 0,03) as well as a non-significant correlation (r = 0,267, p = 0,255). The Bland-Altman analyses, however, showed good level of agreement for all measurements. Consequently, this study has shown that experience is of importance when assessing EF with 2DE, but not with 3DE.