Det är nu väl belagt att människorättssituation har försämrats i Ryssland under Putins presidenttid. Människorättsaktivister som blir godtyckligt arresterade, ökad statlig kontroll av de ryska NGO:er och HBT-fientlig lagstiftning som antas i Duman är bara några enstaka exempel på det strängare klimatet kring de mänskliga rättigheterna i landet sedan Vladimir Putin kom till makten år 1999. Uppsatsens utgångpunkt utgörs av Aydinlis teoretiska modell som lägger ett särskilt fokus på begreppen säkerhetisering, hot och konstruktion. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur de nationella eliterna i Putins administration framställer globalisering som ett hot. Analysen genomförs som en kvalitativ diskursanalys av ett tiotal deklarationer av olika aktörer inom den ryska statsförvaltningen under Putins presidentperioder. Uppsatsen visar att dessa ryska aktörer ständigt porträtterar globalisering, mänskliga rättigheter, civilsamhälle och västvärlden som hot mot den ryska staten och Rysslands kultur och samhälle. Uppsatsen argumenterar att denna strategi har använts av de nationella eliterna för att legitimera inskränkandet av mänskliga fri- och rättigheter i Ryssland. Genom att påtvinga en definition av globalisering som ett hot har dessa inhemska aktörer kunnat säkra sina maktpositioner och få det ryska samhället att acceptera försämringar inom områden för de mänskliga rättigheter och politiska friheter i landet.

It is now well established that the human rights situation has worsened in Russia during Putin's presidency. Arbitrary arrests of human rights activists, increased state control of the Russian non-governmental organizations and the adoption of laws hostile to the LGBT community are just few examples of the more severe human rights climate in Russia since Vladimir Putin came to power in 1999. This essay, based on Aydinli´s theoretical model, places a particular focus on the concepts securitization, threat and construction. The purpose of this essay is to examine how the national elites in Putin's administration portrays globalization as a threat. The analysis is rendered by a qualitative discourse analysis of ten statements from different actors of Putin´s administration and shows that these actors constantly depict globalization, human rights, civil society and the West as threats to the Russian state, culture, and society. This strategy has used by the national elites to legitimize the restrictive measures adopted and preserve their accumulated power. By imposing a definition of globalization as a threat, they have been able to get the Russian society to accept a worsen human rights climate and less political rights.