Studien undersöker hur polismyndighetens medarbetare upplever organisationskulturen ur ett jämställdhetsperspektiv. I förstudien fann vi att det finns en norm inom den svenska polisen, som i många fall varit problematisk och exkluderande för de medarbetare som inte passat in. Studien har haft fokus på att definiera de bakomliggande mekanismer till varför denna norm produceras och reproduceras samt hur detta kan påverka polisens legitimitet. Genom att undersöka polisens organisationskultur ämnar vi att belysa en problematik som drabbar organisationens legitimitet och förtroende illa. Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ intervjustudie med nio poliser i olika positioner. Den metodologiska ansatsen var induktiv i sin karaktär. Det analyserade resultatet har lett till en teoretisk modell. Modellen visar på de mekanismer som är orsaken till varför denna organisationskultur och norm fortfarande reproduceras. Vårt fynd är att organisationen skyddar sig från ett institutionellt tryck/förändringskrav med hjälp av diverse alibi. Dessa alibin bygger en fasad för att skapa legitimitet. Vår slutsats är att polisens organisationskultur inte har förändrats lika mycket som organisationen vill tro. Vid flera fall har det under studien framkommit tydliga tecken på att polisen är en icke jämställd organisation. Det existerar fortfarande en organisationskultur där normen utgår från en manlig polis och där allt som går utanför normen stöts bort. Polisen söker legitimitet från sin omvärld genom sitt jämställdhetsarbete. Men det krävs mer än luftslott för att bli jämställd på riktigt. Vår forskning bekräftar den tidigare forskningen men utvecklar de bakomliggande mekanismer som reproducerar fenomenet.