Denna studie syftar till att reflektera över den makt medierna besitter genom att studera de retoriska knep och tillvägagångssätt som Svenska Dagbladet och Sydsvenskan använder i sina ledare för att försöka övertyga läsarna. Tidningarna står nära varandra politiskt, men ändå inte på precis samma punkt på den politiska skalan, så det var då intressant att se om deras syn på valen skilde sig åt. För att komma fram till detta har jag använt mig av den klassiska maktteorin agenda setting och de retoriska teorierna om metaforer. Dessa teorier har applicerats under genomförandet av en retorisk analys av de ledare om valen som publicerats under första kvartalet 2012. I den retoriska analysen har de retoriska begreppen identifierats, analyserats och tolkats utifrån hermeneutiska förhållningssätt gällande min egen förförståelse. Resultatet visade sig bli att även om tidningarna på vissa plan hade olika retoriska tillvägagångssätt så var stommen i deras budskap detsamma. Slutsatsen blir att även om de svenska medierna inte direkt kan påverka den amerikanska politiken så sätter den ändå ramarna för vad den svenska allmänheten kan säga och tänka om den.

This study is aiming to reflect on the power that the media is possessing through studies of rhetorical tricks and approaches that Svenska Dagbladet and Sydsvenskan are using in their editorials to persuade their readers. The papers are very close to each other on a political level, but aren’t on the same exact spot on the political scale, which makes it interesting to see if their view on the elections differed. To get to conclusions about this I used a classical theory about media power called agenda setting and the rhetorical theories of metaphors. These theories were applied during rhetorical analysis of the editorials concerning the elections which was published during the first quarter of 2012. In the rhetorical analysis the rhetorical concepts have been identified, analyzed and interpreted considering hermeneutic approaches of my own pre-understanding. The result was shown to be that even if the papers on some cases had different rhetorical approaches the core in the message was the same. The conclusion is that even if the Swedish media not really are able to influence the American politics, they still set the framework for what the Swedish people are able to say and think about it.