Upplevelsen av audiovisuella produktioner kan skapa fysiska reaktioner hos åskådaren då visuellt och audiellt tempo delvis är kopplat till människans fysiska puls. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur temporala aspekter av icke-diegetisk musik, och narrativ, tillsammans skapar en puls eller rytm, för att slutligen studera på vilket vis detta förhåller sig till den mänskliga fysiska vilopulsen i en animerad scen som porträtterar förlust. Arbetet grundar sig i teori kring berättargrepps tekniska och narrativa funktion, och belyser såväl kognitiva som retoriska aspekter av det audiovisuella mediet. Undersökningen utförs genom användningen av en serie kvalitativa och kvantitativa analyser, där ibland en kritiskt visuell retorikanalys. Resultatet visar att de temporala aspekterna av materialets olika komponenter avlöper i ett tempo som både ligger under och över mänsklig fysisk vilopuls. Dessvärre går det inte att med säkerhet går fastställa på vilket vis en summering av alla komponenter relaterar till den fysiska vilopulsen, eftersom upplevelsen av audiovisuella produktioner är subjektiva och således påverkar åskådare på olika vis.

The experience of audiovisual productions can create physical reactions in the viewer as the visual and audible tempo is partially linked to the human pulse. The purpose of the essay is to investigate how temporal aspects of non-diegetic music and narrative, together, in an animated scene that portrays loss, create a pulse or rhythm. This essay examines how this pulse or rhythm relates to the human physical resting pulse. The work is grounded in theory of the technical and narrative functions of storytelling, and illustrates both cognitive and rhetorical aspects of the audiovisual medium. The study is carried out through the use of a series of qualitative and quantitative analyses, including a critical visual rhetoric analysis. The result shows that the temporal effects of the various components of the material posess a rate that is both below and above human physical resting pulse. However, this essay summizes that it is not possible to ascertain in what way a summation of all components relate to the physical resting pulse, since the experience of audiovisual productions are subjective, and thus affect viewers in different ways.