Syftet med studien var att utvärdera om patientens följsamhet och egenvård förbättras genom en beteendeförändrande intervention i samband med parodontal behandling i jämförelse med konventionell behandling. Syftet var även att undersöka om koncentrationen av laktoferrin i stimulerad helsaliv är korrelerad till kliniska variabler associerade med parodontit. Fyra patienter som diagnostiserats med måttlig till svår kronisk parodontit randomiserades in i test- och kontrollgrupp. Fickdjupsmätning, blödning vid sondering, plackindex och stimulerad helsaliv samlades in vid baseline och vid tre månaders uppföljning. Alla patienter fyllde i en enkät gällande deras kunskap om tandlossning vid baseline och vid tre månaders uppföljning. Patienter i testgruppen diskuterade enkäten med behandlande tandhygienist och fick en följsamhetsdagbok att utföra hemma som en del av interventionen. Samtliga patienter genomgick icke-kirurgisk paroodontal behandling utförd av tandhygienister. Saliv analyserades för laktoferrinkoncentration genom ELISA. Kliniska data och enkätsvar från baseline och tre månaders uppföljning sammanställdes. Hos samtliga deltagare kunde en förbättring noteras i avseende på kliniska parametrar och en tydlig reduktion av laktoferrinkoncentration erhölls efter behandling. Någon korrelation mellan blödning vid sondering och laktoferrinkoncentrationen kunde inte verifieras. En beteendeförändrande intervention genererade inte förbättrad följsamhet och egenvård i testgruppen jämfört med kontrollgruppen då samtliga uppnådde en förbättring. Denna studie visar att en sänkt laktoferrinkoncentration kan vara en indikation på ett positivt parodontalt behandlingsutfall. Deltagarna var för få för att utvärdera resultaten av en beteendeförändrande intervention och ytterligare forskning på en större population är av intresse.

This clinical pilot study aimed to evaluate if compliance improves after a behavioural educational intervention based on “the self-regulatory model” in conjunction with periodontal treatment compared to a standard intervention. The aim was also to explore if concentrations of lactoferrin in whole saliva correlate with clinical variables associated with periodontal disease. Four patients diagnosed with at least moderate chronic periodontitis were randomised into test and control group. Probing pocket depth (PPD), bleeding on probing (BoP), plaque index (PI) and stimulated whole saliva was collected at baseline and at three month follow-up. All patients filled in a Periodontal knowledge questionnaire prior treatment and at three month follow-up. Patients in the test group discussed the questionnaire with dental hygienists and received a Compliance-diary as part of the intervention. Dental hygienists performed non-surgical periodontal treatments. Saliva was analysed for lactoferrin concentration using ELISA. Clinical data and questionnaires from baseline and three month follow-up were compared. All participants improved their clinical parameters and a reduction of lactoferrin concentrations was seen after treatment. A correlation between changes in BoP and changes in lactoferrin concentration could not be seen. A behavioural educational intervention did not result in lower amounts of PI or BoP in the test group compared to the control group. Lower levels of lactoferrin concentration could indicate a positive periodontal treatment effect. The participants were too few to evaluate the results of a behavioural educational intervention and further research on a greater population would be of interest.