Texten bygger på en analys av 71 barns asylbeslut från 2007 som ingått i en kartläggning av barns asylskäl. Analysen tyder på att uppgifter om kränkningar som barn utsätts för av den anledning att de är barn, eller som är kränkningar som bara barn kan utsättas för, framkommer i stor utsträckning i den svenska asylprövningen. Fortfarande handlar den reella fokuseringen på barnet i asylprövningen om dess humanitära skäl – eller synnerligen ömmande omständigheter vilket är benämningen sedan 2006 – för att kunna stanna i Sverige, inte om barnet som potentiell flykting eller på annat sätt skyddsbehövande. Oförmågan att till fullo ta hänsyn till rättighetskränkningar som barn utsätts för och oförmågan att ta hänsyn till konsekvenserna dessa kränkningar medför återspeglas i lagstiftning, rättspraxis, landinformation som ligger till grund för beslut och blir också påvisbart i hur barns skäl behandlas i prövningen av barns asylärenden. Författarna menar att normer i form av lagstiftning är nödvändigt. Parallellt med lagstiftning krävs också ett mindre paradigmskifte. Barns egna asylskäl kan nämligen förstås och leda till skydd för barnet först när kunskapen om barnets rättigheter får genomslag hos lagstiftaren, rättstillämpare och andra aktörer i asylprövningen.