År 1937 var det som brukligt höstmarknad i Eskilstuna första helgen i oktober. På tivoliplatsen samlades mängder av stadens invånare för folknöjen av allehanda slag, som uppträdanden, dans och karuseller. Myndigheterna i den socialdemokratiskt styrda staden oroade sig samtligt för det synbart ökande fylleriet. Efter en inledande fredag med flera fylleriförseelser gick polisen ut med budskapet i stadens tidningar – högertidningen Sörmlandsposten, den liberala Eskilstuna-Kuriren och den socialdemokratiska tidningen Folket – att ordningsmakten hade för avsikt att göra allt i sin makt att stävja supandet på tivoliplatsen. Detta var en tid då alkoholpolitiken stod högt på den politiska dagordningen. Endast ett drygt decennium innan hade en folkomröstning med nöd och näppe sagt nej till ett allmänt rusdrycksförbud. Men istället hade mellankrigstiden blivit den restriktiva alkoholpolitikens tidevarv i Sverige. Vem som kunde uthandla alkohol var strikt reglerat genom motbokssystemet. Politiskt var det socialdemokratiska partiet vid makten, såväl på lokalplaner i Eskilstuna som på riksplanet. Den socialdemokratiskt präglade arbetarkultur som talade om skötsam och nykter respektabilitet var en viktig del i den välfärdsmodell som under namnet folkhemmet hade laserats vid denna tid. Denna skötsamma arbetarkultur som utgjorde en viktig grund för socialdemokratins väg från politisk utmanare i det sena 1800-talet till politisk makthavare i mellankrigstiden – det var med dessa skötsamt respektabla arbetare som borgerligheten kunde tänka sig att förhandla med – hade samtidigt avigsidan att den inte riktigt talade till den mer folkliga sidan av arbetarkulturen, den mer bråkigt egensinniga där supen fortfarande var en lika helig del som brödet på bordet. Det var i detta Sverige som de socialdemokratiska makthavarna, nykterhetsnämndens ledamöter och stadens polis agerade för att stävja alkoholförtäringen under den folkliga höstmarknaden 1937.