Urban förtätning ökar behovet av bostäder samtidigt som tillgången till gemensamma urbana vistelserum begränsas. I täta bostadskvarter kan innergården därför få en viktig funktion som ett semi-privat rum mellan den privata bostaden och stadens offentliga miljö. Hur dessa rum används påverkas dock inte enbart av vilka funktioner som finns, utan även av den fysiska utformningen, graden av rumslig variation, tillgänglighet samt hur den gemensamma miljön förvaltas. Denna studie undersöker hur fysisk utformning och gemensam förvaltning samverkar för att forma användningen av semi-privata innergårdar i urbana bostadskvarter. Studien utgår huvudsakligen från en innergård mellan Kronborggade och Jægersborggade i Köpenhamn och använder innergården vid Gernersgade som jämförelsefall. Det empiriska materialet består av återkommande platsobservationer, rumsliga analyser, fotografisk dokumentation och informella intervjuer med boende. Materialet analyseras i relation till teorier om social användning av urbana rum, territorialitet, semi-privata miljöer och boendeinflytande.

Resultaten visar att Kronborggade/Jægersborggade främst används för passage, cykelparkering och andra praktiska vardagsfunktioner, medan längre vistelser och sociala aktiviteter förekommer mer sporadiskt. Gernersgade uppvisar däremot en större rumslig variation, mer omfattande vegetation, tydligare vistelsezoner och en kontinuerlig gemensam förvaltning genom gårdlaug och arbetsgrupper. Jämförelsen visar även hur fysisk avgränsning påverkar gårdarnas semi-privata karaktär. Studien visar att en innergårds sociala potential inte kan förstås enbart genom dess fysiska funktioner. Rumslig indelning, vegetation, olika grader av avskildhet, fungerande gränser och möjligheter till boendeinflytande behöver betraktas som samverkande delar. För utvecklingen av Kronborggade/Jægersborggade innebär detta att fysisk förändring bör kombineras med former för kontinuerligt gemensamt ansvar och inflytande.