Barn med autism har begränsningar i den kommunikativa förmågan vilket kan resultera i hinder för delaktighet, men också svårigheter att skapa vänskapliga relationer. Genom djurassisterad aktivitet upplever barnet med autism en vänskap med hunden, hundens närvaro har också ökat barnets deltagande på individuell nivå men även i samhället. Syftet med studien är att studera kunskapsläget om hundens inverkan för att öka barnets deltagande och möjlighet att skapa vänskapliga relationer. Vi har använt Arksey och O’Malleys (2005) ramverk för att genomföra vår studie. Metoden som förespråkas av Arksey och O’Malley (2005) har gett studien en tydlig struktur och ett förståeligt upplägg. För att analysera insamlad empiri har vi använt Shiers (2001) delaktighetsmodell och Hejlskov Elvéns (2009) begrepp, problemskapande beteende. Shiers (2001) modell används som utgångspunkt för att förstå barnets delaktighet och Hejlskov Elvéns (2009) begrepp används för att få ett djup och större förståelse för begränsningen av kommunikativa förmågor. I resultatet framgår det inte om djurassisterad aktivitet har någon positiv inverkan i skapandet av vänskapliga relationer för barnet, däremot framgår det i flera artiklar att barnet har utvecklat en vänskaplig relation till hunden (Lisk et al., 2023; Mendelson, Gates & Lerner, 2016). Däremot framgår det tydligare i insamlad empiri att djurassisterad aktivitet har ökat barnets delaktighet. Djurassisterad aktivitet har en positiv inverkan på barnet med autism och även på föräldrarna. Hundens närvaro till barnet har minskat barnets stressnivå och ökat barnets kommunikativa förmåga, vilket har resulterat i att föräldrar har en större möjlighet att arbeta med att öka barnets delaktighet.