Denna studie undersöker hur hundförare av social tjänstehund beskriver hundens roll och betydelse i relationellt socialt arbete med personer som har kognitiva funktionsnedsättningar. Studien genomfördes med en kvalitativ narrativ ansats där sex erfarna och diplomerade hundförare intervjuades i syfte att fånga deras erfarenheter och det meningsskapande som sker i det professionella arbetet tillsammans med hunden. Materialet analyserades med narrativ metod, med fokus på återkommande teman och mönster i hundförarnas berättelser. Under analysprocessen framkom tydliga likheter i deltagarnas erfarenheter och beskrivningar, vilket indikerade att empirisk mättnad uppnåtts, då senare intervjuer i huvudsak bekräftade redan identifierade teman. Resultaten visar att den sociala tjänstehunden kan fungera som en relationsskapande brygga som bidrar till att minska stress, öka förutsägbarhet och underlätta kontakt i situationer där verbal kommunikation eller traditionella stödformer är begränsade. Hundens närvaro beskrivs som särskilt betydelsefull i emotionellt och relationellt komplexa möten, där dess icke-krävande och ordlösa sätt att närma sig skapar alternativa vägar till kontakt. Vidare synliggörs betydelsen av det triadiska samspelet mellan hund, hundförare och personer med kognitiva funktionsnedsättningar. I detta samspel framträder hundförarens professionella omdöme som centralt för tolkning av signaler samt för att upprätthålla etiska och trygga ramar för arbetet. Även hållbarhet och 2 hundens arbetsmiljö framstår som grundläggande förutsättningar för ett fungerande relationellt arbete över tid. Studien bidrar med fördjupad kunskap om hur sociala tjänstehundar kan stödja relationella processer, främja delaktighet och skapa trygghet i socialt arbete med personer som möter kognitiva utmaningar.

This study explored how social service dog handlers described the role and significance of the dog in relational social work with persons who had cognitive impairments. The study was conducted using a qualitative narrative approach in which six experienced and certified social service dog handlers were interviewed in order to capture their experiences and the meaning-making processes that took place in their professional work together with the dog. The empirical material was analysed using narrative methods, with a focus on recurring themes and patterns in the handlers’ narratives. During the analytical process, clear similarities in the participants’ experiences and descriptions emerged, indicating that empirical saturation was reached, as later interviews primarily confirmed already identified themes. The findings showed that the social service dog could function as a relationship-building bridge that contributed to reduced stress, increased predictability, and facilitated contact in situations where verbal communication or traditional support approaches were limited. The dog’s presence was described as particularly significant in emotionally and relationally complex encounters, where its non-demanding and non-verbal way of engaging created alternative pathways to connection. 4 Furthermore, the importance of the triadic interaction between the dog, the handler, and persons with cognitive impairments was highlighted. Within this interaction, the handler’s professional judgement emerged as central for interpreting signals and for maintaining ethical and safe frameworks for the work. Sustainability and the dog’s working environment were also identified as fundamental prerequisites for relational work to function over time. The study contributed in-depth knowledge of how social service dogs could support relational processes, promote participation, and create a sense of safety in social work with persons facing cognitive challenges.