Bakgrund: Barnmisshandel är ett betydande samhällsproblem med allvarliga konsekvenser för barns hälsa och utveckling. Då skolan är en plats där barn vistas stora delar av sin dag, har skolsköterskan en unik möjlighet att upptäcka tecken på utsatthet. Enligt Banduras teori om self-efficacy kan misshandel skada barnets tilltro till sin egen förmåga, vilket gör tidig identifiering kritisk. Trots skolsköterskans nyckelroll saknas sammanställd kunskap om de specifika utmaningar de möter i identifieringsprocessen. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa och belysa hinder och möjligheter för skolsköterskor att identifiera barn utsatta för barnmisshandel. Metod: En systematisk litteraturöversikt utfördes baserat på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Studien följde Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) riktlinjer, och analysen genomfördes med tematisk syntes enligt Thomas och Harden. För att värdera tillförlitligheten i resultaten användes granskningssmallen GRADE-CERQual. Resultat: Analysen genererade två analytiska teman: Hinder för identifiering och Möjligheter för identifiering. Resultaten visar att faktorer som tidsbrist, emotionell stress och svårigheter att tyda subtila tecken hindrar arbetet med att upptäcka barnmisshandel. Samtidigt framkom möjligheter för identifiering där en förtroendefull relation till barnet och god tillgänglighet utgjorde centrala förutsättningar för att underlätta identifieringen. Slutsats: Skolsköterskor har goda förutsättningar att identifiera utsatta barn, men begränsas ofta av organisatoriska och individuella hinder. Genom att öka kompetensen och förbättra det strukturella stödet kan identifieringsprocessen stärkas. Detta är av största vikt för att värna barns välmående och skapa förutsättningar för barnet att våga berätta om sin utsatthet.