Denna kunskapsöversikt behandlar hur multimodala resurser kan påverka elevers lärande i matematik i årskurs F–3. Utgångspunkten är läroplanens betoning på att matematikundervisningen ska vara varierad och ge elever möjlighet att uttrycka och utveckla sin förståelse genom olika uttrycksformer. Multimodalitet förstås här som användningen av exempelvis bilder, konkreta material, kroppsliga uttryck, muntligt och skriftligt språk samt digitala verktyg i undervisningen. I databaserna ERIC och Education Research Complete har elva peer review-granskade studier analyserats med fokus på både digitala och icke-digitala resurser. Resultatet visar att multimodala resurser kan bidra till ökat engagemang, förbättrad begreppsförståelse och fler möjligheter för elever att kommunicera sitt matematiska tänkande. Digitala verktyg framstår som särskilt användbara för att synliggöra elevers resonemang och främja motivation, men forskningen visar samtidigt att bristande struktur och tekniska begränsningar kan minska deras pedagogiska effekt. Icke-digitala resurser, såsom konkreta objekt och undervisning i utomhusmiljöer, stödjer elevers lärande genom praktiska och sinnliga erfarenheter, vilket är betydelsefullt i de tidiga skolåren. Samtidigt framkommer att användningen av flera uttrycksformer kan innebära utmaningar, exempelvis när elever får svårt att urskilja det matematiska innehållet. Sammanfattningsvis visar kunskapsöversikten att multimodala resurser kan stärka elevers matematiklärande när de används medvetet och i relation till undervisningens mål. Lärarens didaktiska val och förmåga att strukturera och koppla samman olika resurser framstår som avgörande för att multimodal undervisning ska bli meningsfull och stödjande för elevernas lärande.