Detta examensarbete syftar till att skapa kunskap om hur lärare undervisar i historia för att utveckla ett historiemedvetande hos elever i åk F-3. Historiemedvetenhet är en del av läroplanen och innebär att sätta dåtid, nutid och framtid i relation till varandra för att tolka erfarenheter, förstå samtiden och orientera sig inför framtiden. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med verksamma lärare i grundskolans tidiga år. Resultatet av intervjuerna visar att historieundervisningen bör ta tillvara på elevernas nyfikenhet för att bibehålla ett intresse för ämnet, vilket i längden gynnar lärandet och kan främja ett historiemedvetande. Även en praktisk och upplevelsebaserad undervisning framträder som betydelsefull för utvecklingen av ett historiemedvetande. Vidare påverkar tillgången till historiska resurser, i relation till skolans geografiska placering, hur undervisningen utformas. Resultatet visar dessutom att historieämnet kan bidra till att stärka elevers koppling till samhället vilket gynnar deras förståelse för sin egen roll i historien och hjälper deras förståelse av dåtid, nutid och framtid. 

Tidigare forskning undersöker främst hur lärare arbetar med äldre elevers historiemedvetande, därav anser vi att det finns ett behov av att undersöka hur detta ser ut i de yngsta årskurserna i grundskolan. Dessutom är denna studie relevant i och med den nya läroplanen som ska träda i kraft år 2028 där begreppet historiemedvetenhet är uteslutet och fokus istället ligger på faktakunskaper. Studien blir därav även relevant genom att belysa vikten i att eleverna får möjligheter att utveckla ett historiemedvetande då det innebär en förståelse för hur varje enskild individ har påverkat dåtiden och hur de själva kan påverka framtiden.