Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs F-6 beskriver arbetet med livsfrågor i religionskunskapsundervisningen samt vilka didaktiska överväganden som kan uppstå i undervisningen. Studien belyser lärares erfarenheter av att undervisa i ett ämne där frågor om religion, etik och livsåskådningar diskuteras i klassrummet och tar sin utgångspunkt i både läroplansteoretiska perspektiv och ett sociokulturellt synsätt på lärande. För att undersöka lärares erfarenheter användes en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem legitimerade lärare som undervisar i religionskunskap i årskurserna F–6. Intervjuerna gav en bild av hur lärarna planerar och genomför sin undervisning samt vilka situationer och utmaningar som kan uppstå i klassrummet. Det insamlade materialet analyserades genom att identifiera återkommande teman i lärarnas resonemang, vilket visar att religionsundervisningen ofta ger utrymme för samtal där elever får uttrycka egna tankar och erfarenheter. Dock beskriver lärarna flera didaktiska utmaningar, bland annat svårigheter med att förklara centrala begrepp och att leda diskussioner där elever kan ha olika uppfattningar om religion och värderingar. Livsfrågor är också en återkommande del av undervisningen och kopplas ofta till elevernas vardag och samtal om livsfrågor uppstår både i planerade undervisningsmoment och spontant i klassrummet. Arbetet med livsfrågor framstår därmed som en viktig del av religionskunskapsundervisningen i årskurserna F-6 och fungerar som en utgångspunkt för samtal om etik, relationer och värderingar. Resultatet visar också att undervisningen kräver medvetna didaktiska överväganden för att skapa ett klassrumsklimat där olika perspektiv kan diskuteras på ett respektfullt sätt.