This thesis investigates how design can contribute to democratic and eco-socially just urban transitions through long-term, place-based, and practice-based interventions. The research is executed as a designerly engagement with a realworld case of planned urban development for sustainability transition, the Sege Park project, in Malmö, Sweden. The development project is a municipally led project that explicitly seeks to experiment with new approaches to sustainability beyond conventional urban planning practices. The research program draws on civic participatory design, design for transition, metadesign, and degrowthoriented perspectives and approaches urban development for transition as a complex, multi-dimensional design process in which sustainability is continually negotiated, contested, and materialised, across actors, institutions, temporalities, and scales.

The central contribution of the research program is the articulation of the concept of thickening as both a methodological and ontological orientation for design research. The concept initially emerged as a response to the empirical complexity of the case, but through the operalisation of a layered methodological approach, which combined a case study methodology with ethnographic inquiry, design mapping, observant participation, design interventions, and retrospective analysis, the conceptual idea of thickening grew into a broader, ontological approach engaging with the real world as thick – inhabited, relational, and constantly in-the-making.

Empirically, the thesis contributes with insights into planned urban development for transition by understanding it as a distributed design practice. It shows how municipal civil servants are engaged in designerly practices of urban transition but also in frequent socio-material infrastructuring efforts to align the municipal vision of sustainability transition among a wide range of actors, including municipal departments, developers, NGOs, grassroot groups, and the residents. Together, these practices and infrastructuring efforts aim to make sure that the vision materialises – and ultimately that an institutioning of more ambitious urban transition practice can take place. This distribution of responsibilities for urban transition across sectors and actors both enables and challenges democratic and socially just transitions. Further, the research highlights the strategic role of civic actors as groundbreakers and long-term anchors for transition.

A further contribution concerns the role of the designer–researcher in planned urban transition. By working through a dual position of doing research into design and research through design, the thesis elaborates how attention to place-based controversies inherent to urban transition processes can provide openings for designerly interventions. In the research work, two forms of intervention were experimented with: the controversy walks and a study circle for homemaking stewardship as seeds for change. The interventions demonstrate how design through small-scale, situated interventions can allow for collective reflection,capacity building, and organisation for longer-term transition processes.

At a meta level, the thesis argues that design research focused on democratic and eco-socially just transitions requires continued engagement in real-world, complex cases, as well as the continued development of a thickening design research practice.

Denna avhandling undersöker hur design kan bidra till demokratisk och ekosocialt rättvis urban omställning genom långsiktiga, platsspecifika och praktikbaseradeinterventioner. Forskningen har bedrivits som designinspirerat (designerly) engagemang i ett pågående stadsplaneringsprojekt för hållbaromställning, i detta fall stadsutvecklingsprojektet Sege Park i Malmö. Projektetsövergripande styrning leds av Malmö stad och projektet har haft som uttalad ambition att experimentera med nya former av hållbarhetsarbete, delvis bortom konventionell stadsplaneringspraxis.

Forskningsprogrammet tar sin utgångspunkt i samhällsorienterad (civic) deltagande design, design för omställning, metadesign och nedväxtorienterade perspektiv, och betraktar stadsutveckling för omställning som en komplex och mångdimensionell designprocess där hållbarhet kontinuerligt förhandlas, ifrågasätts och materialiseras, på tvärs av aktörer, institutioner, temporaliteter och skalor.

Det centrala forskningsbidraget är konceptualiseringen och artikuleringen av begreppet förtätning (thickening) som både en metodologisk och ontologisk orientering för designforskning. Begreppet växte initialt fram som en reaktion på fallstudiens empiriska komplexitet, men genom tillämpningen av ett lager-pålager-baserat metodologiskt angreppssätt, som kombinerade en fallstudiemetodologi, med etnografiskt undersökande metoder, designkartläggningar, observerande deltagande, designinterventioner och retrospektiv analys, utvecklades thickening till ett bredare ontologiskt förhållningssätt till världen som tät (thick) – bebodd, relationell och ständigt under tillblivelse.

Empiriskt bidrar avhandlingen med fördjupade insikter om planerad stadsutveckling för omställning, genom att förstå den som, vad jag har kommit att kalla, en distribuerad (distributed) designpraktik. Studien visar hur kommunala tjänstepersoner inte bara utvecklar designinspirerade praktiker utan även bedriver omfattande socio-materiell infrastrukturering (infrastructuring) för att samordna och förankra kommunens vision om hållbar omställning bland ett brett spektrum av aktörer, inklusive de kommunala förvaltningarna, byggherrarna, idéburen sektor och de boende. Detta i syfte att materialisera visionen – och i förlängningen möjliggöra en institutionering (institutioning) – av mer ambitiösa stadsomställningspraktiker. Denna fördelning av ansvar för omställning som sker på tvärs över sektorer och aktörer, både möjliggör och utmanar demokratiska och socialt rättvisa omställningsprocesser. Vidare synliggör forskningen den strategiska roll som civila aktörer spelar som pionjärer och långsiktiga förankringspunkter för omställning.

Ett ytterligare bidrag rör designer–forskarens (designer-researcher) roll iplanerad urban omställning. Genom att arbeta utifrån en dubbel position, omfattande både forskning om design och forskning genom design, utvecklar avhandlingen en förståelse för hur ett uppmärksammande av de platsbaserade kontroverser som ofta uppstår i urbana omställningsprocesser kan erbjuda öppningar för designinspirerade interventioner. I forskningsarbetet prövades två former av interventioner: dilemma-vandringarna (controversy walks), och en studiecirkel för grannskapsförvaltning (homemaking stewardship) som förändringsfrön (seeds for change). Dessa visar hur design, genom småskaliga och kontextualiserade interventioner, kan stödja boendeorganisering, kollektiv reflektion, och kapacitetsbyggande i långsiktiga omställningsprocesser.

På en metanivå är avhandlingen både en argumentation för att designforskning med fokus på demokratisk och eko-socialt rättvis omställning behöver engagera sig i riktiga, komplexa omställningsprocesser och fortsätta utveckla en förtätande designforskningspraktik.