Religionskunskapsundervisning i dagens skola bedrivs i allt högre grad i klassrum präglade av religiös, kulturell och livsåskådningsmässig mångfald, vilket medför särskilda didaktiska utmaningar. Syftet med denna studie är att undersöka hur forskning inom religionsdidaktik beskriver undervisning i religionskunskap i mångfalds- och pluralismpräglade klassrum, med fokus på vilka didaktiska perspektiv, normer, utmaningar och möjligheter som identifieras. Studien utgår från frågeställningarna vilka didaktiska perspektiv och normer som framträder i forskning om religionskunskapsundervisning i pluralistiska klassrum samt vilka didaktiska utmaningar och möjligheter som lyfts i relation till dessa perspektiv. Arbetet genomförs som en litteraturstudie baserad på sjutton vetenskapligt granskade artiklar och bokkapitel från svensk och internationell religionsdidaktisk forskning, vilka har samlats in genom systematiska litteratursökningar i databaserna Scopus och ERIC och analyserats tematiskt. Resultaten visar att religionskunskapsundervisning i pluralistiska klassrum ofta präglas av spänningar mellan skolans sekulära normer och elevers religiösa erfarenheter, där återkommande didaktiska utmaningar rör stereotypa representationer av religion, elevers positionering som representanter för sin religiösa tradition samt hantering av kontroversiella frågor. Samtidigt framträder undervisningens möjligheter att fungera som en arena för dialog, erkännande och interkulturell förståelse när elevers livsåskådningar inkluderas genom medvetna didaktiska val. Studien drar slutsatsen att lärarens professionella omdöme, ämneskunskap och förhållningssätt är avgörande för att religionskunskap ska kunna bidra till inkludering och meningsfullt lärande i pluralistiska klassrum.