Bakgrund: Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som kännetecknas av störd verklighetsuppfattning, kognitiva svårigheter, funktionsnedsättning och påverkar förmågan att upprätthålla vardagliga rutiner och sociala relationer. Sjukdomen kan medföra ett ökat behov av vård på grund av dess allvarliga och långvariga negativa konsekvenser. Sjukdomen kan också leda till en ökad risk för ohälsosamma levnadsvanor samt suicid. Trots att sjuksköterskan har en central roll i att främja både fysisk och psykisk hälsa samt skapa trygghet, riskerar patienter med schizofreni att få sämre vårdkvalitet. För att utveckla omvårdnaden finns det behov av mer samlad förståelse av sjuksköterskors erfarenheter i omvårdnaden av dessa individer. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att utforska sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad för personer med schizofreni. Metod: Kvalitativ metod valdes för denna litteraturstudie för att ge en översikt över sjuksköterskors erfarenheter. Sökstrategin utformades med stöd av PEO-modellen (Population, Exposure, Outcome) och genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna genomgick kvalitetsgranskning och analyserades sedan enligt Popenoes (2021) kvalitativa analysmetod. Resultat: Resultatet baserades på tolv vetenskapliga artiklar och sammanfattades i tre huvudkategorier: psykosociala mötet i omvårdnaden, professionell roll och organisatoriska förutsättningar. Resultatet visade att sjuksköterskor betonar vikten av fysisk aktivitet i samband med sjukdomen och att detta kan bidra till ett ökat välbefinnande. Sjuksköterskor agerar ofta som coacher för att stödja patientens motivation och för att uppmuntra till delaktighet samt vilja till att göra en livsstilsförändring. Betydande utmaningar som sjuksköterskor vittnar om är känslomässig och professionell stress samt osäkerhet kring evidens och interventioner. Organisatoriska hinder som resursbrist och tvetydiga riktlinjer försvårar omvårdnadsarbetet och bidrar ofta till frustration. Sjuksköterskor vittnar även om att patienter upplever stigmatisering och diskriminering, som utger ett betydande hinder för att ge adekvat vård. Konklusion: Omvårdnadsarbetet vid schizofreni kan vara komplext och utmanar sjuksköterskan att prioritera mellan fysisk och psykisk hälsa, samtidigt som de hanterar etiska och organisatoriska begränsningar. För att säkerställa en hållbar omvårdnad samt hög vårdkvalitet kan det vara nödvändigt att stärka både sjuksköterskors kompetensutveckling och organisatoriska förutsättningar. 

Background: Schizophrenia is a serious mental illness characterized by disturbed perception of reality, cognitive difficulties, and functional impairment. The condition can result in an increased need for care due to severe and longterm negative consequences, including an increased risk of unhealthy lifestyles and suicide. The nurse can have a central role in promoting both physical, mental health and providing security. Despite the nurses’ efforts, patients with schizophrenia often experience a lack of support and a risk of receiving a lower quality of care than the general population. To further develop nursing care, it is necessary to gain a comprehensive understanding of nurses' experiences when working with this patient group. Aim: The aim of this literature review is to explore nurses’ experiences of caring for people with schizophrenia. Method: The study was conducted as a qualitative literature review to provide an overview of the current research status. The search strategy was conducted using the PEO model (Population, Exposure, Outcome), and the searches were done in CINAHL and PubMed databases. Twelve scientific articles with a qualitative design were included after the selection process and quality review. Subsequently, the results analyzed thematically according to Popenoe's (2021) data analysis, which resulted in three main categories. Results: The results are based on twelve articles which emerged as three categories: Psychosocial encounters in nursing care, Professional role, and Organizational pre-conditions. Nurses highlighted the importance of physical activity for wellbeing and frequently acted as coaches to support the patient’s fragile motivation and participation in efforts for change. The challenges that arose in the care for patients with schizophrenia included perceived stigmatization and discrimination, emotional and professional stress, and uncertainty regarding evidence and interventions. Organizational challenges, such as resource shortages and ambigious guidelines which then complicated the nursing work and could lead to frustration. Conclusion: Caring for schizophrenia can be complex and challenges the nurse to prioritize betweeen physical and mental health, while also considering and experiencing ethical problems and organizational limitations. To ensure high quality nursing care, both nurses' competence development and organizational conditions must be increased.