Digitaliseringen påverkar skolans undervisning i allt större utsträckning och innebär att elevermöter digitala verktyg som en naturlig del av sitt lärande. I teknikämnet, där kreativitet ochproblemlösning är centrala kompetenser, blir det därför betydelsefullt att undersöka hur eleversjälva upplever dessa verktyg. Trots detta är elevers perspektiv på digitala verktyg iteknikundervisningen fortfarande relativt lite utforskade, vilket denna studie tar sinutgångspunkt i.Syftet med studien är att undersöka hur elever i årskurs 7 upplever att digitala verktyg påverkarderas kreativitet och problemlösningsförmåga i teknikämnet, samt vilka möjligheter ochutmaningar de själva förknippar med användningen av dessa verktyg. Studien utgår från ettsociokulturellt lärandeperspektiv där digitala verktyg förstås som medierande artefakter.Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade enkäter besvarade av tjugotvå elever,och materialet analyserades genom en tematisk analys för att identifiera återkommande mönsteri elevernas utsagor.Resultaten visar att eleverna upplever digitala verktyg som en inspirationskälla i början av sinakreativa processer och som ett stöd i problemlösning genom visualisering och möjligheten attpröva idéer. Samtidigt beskriver eleverna att digitala verktyg ibland kan begränsa derassjälvständighet, exempelvis när de förlitar sig på färdiga lösningar eller stöter på tekniskahinder. Eleverna uttrycker också att de utvecklar strategier för att hantera dessa utmaningar ochväxlar mellan samarbete och självständigt arbete i digitala miljöer.Studien bidrar med kunskap om hur elever i årskurs 7 upplever digitala verktyg i teknikämnetoch belyser hur dessa verktyg kan fungera både som stöd och som utmaning i deras kreativaoch problemlösande arbete.