Barnfattigdomen ökar i Sverige, och ensamstående föräldrar löper högre risk för att hamna i ekonomisk utsatthet än sammanboende hushåll. Trots detta saknar Sverige ekonomiskt riktade stöd för ensamstående. Denna rapport undersöker utformningen av ekonomiskt stöd till ensamstående föräldrar i andra länder, med särskilt fokus på de nordiska länderna Finland, Norge och Danmark, och analyserar dessa system i relation till den svenska modellen. Rapporten bygger på en systematisk litteraturöversikt samt en kartläggning av nationella stödmodeller och analyserar hur institutionell konstruktion, nivåer, tillträdeskriterier och kombinationen av universella och riktade stödformer påverkar ensamstående föräldrars disponibla inkomst, och i förlängningen barns levnadsvillkor. I forskningen framkommer det att riktade stöd, såsom ensamförsörjartillägg, särskilda skatteavdrag och temporära stödinsatser, har tydlig effekt på att minska ekonomisk utsatthet och underlätta arbetsmarknadsdeltagande, och att modellen targeting within universalism möjliggör både bred inkludering och träffsäkra insatser mot hushåll med störst behov. Rapporten diskuterar hur införandet av ett riktat tillägg inom det svenska universella systemet skulle kunna bana väg för en minskning i barnfattigdomen.