Syftet med studien är att bidra med kunskap om det tysta barnet genom kvalitativa intervjuer med sex förskollärare. Med bakgrund i de förväntningar förskolan ställer på barnens sociala förmågor ville vi, undersöka och närma oss en förståelse för hur förskollärarna talar om det tysta barnet och om sitt förhållningssätt till detta barn. Med inspiration av det poststrukturella och relationella perspektivet som ramverk analyserade vi den insamlade empirin. Förskollärarna beskrev det tysta barnet som ett barn som är verbalt kunnigt, blygt och försiktigt. Genom intervjuerna framkom även att förskollärarnas förhållningssätt till det tysta barnet präglades av att skapa trygga förutsättningar, bygga förtroende och tillit, samt låta relationsskapandet ta tid. I resultatet framkom det att förskollärarna beskrev barnets tystnad som situationsbunden och att förskollärarnas tal ofta syftade till att stödja det tysta barnet till att anpassa sig till normen om det kommunikativa barnet.