Vår studie undersöker hur barns aktörskap tar form i förskolans vardag och hur pedagogers bemötande samt institutionella regler påverkar barns delaktighet och inflytande. Utgångspunkten är ett barndomssociologiskt perspektiv där barn förstås som kompetenta och handlande subjekt (Corsaro, 2020). Studien har kvalitativ inriktning och bygger på ickedeltagande observationer vid två förskolor med barn i åldrarna 1–4 år samt pedagoger. Materialet analyserades tematiskt med inspiration från Alvehus (2019, s. 115) vilket ledde till tre huvudteman: bemötande på barnets nivå, bemötande ur ett vuxenperspektiv och regler som styr bemötandet. Resultaten visar att barnens aktörskap stärks när pedagoger lyssnar in, bekräftar och ger utrymme för barns initiativ. När barnet ses som being, kompetent här och nu ökar också barns delaktighet och inflytande. Samtidigt begränsas handlingsutrymmet ofta av rutiner och krav på ordning. Med hjälp av begreppen disciplinär makt (Foucault, 1995) och sekundär anpassning (Corsaro, 2020) synliggörs hur regler, tidsstrukturer och den vardagliga praktiken formar barns agerande. Slutsatsen är att barns aktörskap inte enbart ges av vuxna utan skapas i relationen mellan barn och pedagog. Studien betonar vikten av att pedagoger reflekterar över sitt bemötande, den osynliga makt som utövas i vardagen och hur rutiner ibland behöver omförhandlas för att ge barn verkligt inflytande i förskolans praktik.