Syftet med studien var att undersöka hur omsorg uttrycks i samband med övergångar i förskolans vardagliga verksamhet. Fokus låg på hur pedagoger agerar och organiserar omsorgspraktiker i situationer som präglas av tidspress, förändrade krav och rutiner, samt hur dessa handlingar samspelar med barns behov av trygghet, lyhördhet och relationsskapande. Studien utgick från ett relationellt perspektiv och omsorgsetik, där mötet mellan barn och pedagog kan förstås som grund för lärande och utveckling. Datainsamling gjordes genom observationer och semistrukturerade intervjuer med pedagoger i förskolan. Resultaten visar att övergångar inte enbart är praktiska moment, utan även viktiga pedagogiska möten där omsorg, relationer och lärande samverkar. Pedagogerna använder planering, struktur och bildstöd för att skapa förutsägbarhet, men anpassar också sitt agerande efter barnens behov i stunden. Samtidigt framkommer utmaningar som tidspress, stora barngrupper och låg personaltäthet, vilket skapar ett glapp mellan ideal och verklighet. Studien tydliggör behovet av organisatoriska förutsättningar som möjliggör närvaro, lyhördhet och relationell kvalitet i förskolans vardagliga övergångar.