Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare beskriver arbetet med att skapa inkluderande miljöer i förskolan för barn i behov av särskilt stöd. Studien utgick från ett sociokulturellt perspektiv samt Nilholms tre specialpedagogiska perspektiv: det kompensatoriska, det kritiska och dilemmaperspektivet. Studien genomfördes som en kvalitativ undersökning baserad på intervjuer med förskollärare. Resultatet analyserades tematiskt och relaterade till studiens teoretiska ramverk. Resultatet visar att inkludering förstås som ett förhållningssätt som genomsyrar hela verksamheten. Förskollärarna beskrev att de använder sig av olika strategier för att möta barns individuella behov som bildstöd, TAKK och mindre barngrupper. Arbetet beskrevs som komplext, där förskollärarna ständigt måste balansera mellan individens behov och gruppens gemenskap. Studien visar att organisatoriska faktorer som brist på resurser och otillräckligt samarbete med externa aktörer även försvårar inkluderande arbete. Inkludering av framstår därmed som en pågående process som kräver flexibilitet, reflektion och samverkan.