Studiens syfte är att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar med delar av läroplansmålet “förmåga att skapa samt förmåga att uttrycka och kommunicera upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans” (Skolverket 2025a, s. 14). Det vi vill fokusera på är att undersöka hur pedagoger i förskolan uppfattar och använder drama i förskolans vardag. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen “stöttning”, “utvecklingszon”, “imitation” och “appropriering”, samt teorin om multipla intelligenser med fokus på begreppen “kroppslig-kinestetisk intelligens”, “interpersonell intelligens” och “intrapersonell intelligens”. Tidigare forskning om pedagogers erfarenheter, utbildning och arbetssätt kopplat till drama har använts för att bidra till en ökad förståelse av forskningsfältet samt för att möjliggöra en diskussion kring våra resultat. Materialet till studien har samlats in med enskilda intervjuer gjorda med sex pedagoger på två olika förskolor. Resultatet av studien visade att drama används i förskolans vardag både som planerad undervisning och spontan aktivitet. Det planerade dramat visade sig ha ett tydligt pedagogiskt syfte där drama främst används som metod, exempelvis för att konkretisera och synliggöra värdegrundsarbetet. Det spontana dramat associeras i vårt resultat med lek och verkar ge barnen en större möjlighet att uttrycka sig genom drama än vad det planerade dramat ger. En central iakttagelse är att barnen i det planerade dramat ofta får rollen som åskådare eller återberättare snarare än aktiva gestaltande deltagare. Genom att synliggöra pedagogers erfarenheter och arbetssätt ger studien en bredare förståelse för dramats funktion i förskolans vardag och hur läroplansmålet främst relateras i det spontana dramat där barnen ges möjlighet att uttrycka sig aktivt.