Forskningen kring barn med språkliga svårigheter är begränsad då forskningen främst riktar sig till barn med diagnosen språkstörning, DLD. Detta kan i sin tur leda till att det inte finns de tillräckliga kunskaper som krävs för att tidigt kartlägga barnets svårigheter samt att sedan kunna identifiera vilka insatser som är nödvändiga för att främja språkutvecklingen för barn med språkliga svårigheter. Vårt syfte med studien är därför att undersöka pedagogernas strategier för att inkludera samt främja språkutvecklingen för barn med språkliga svårigheter vid planerad undervisning. Vårt syfte besvaras utifrån följande frågeställningar: Hur definierar pedagogerna språkliga svårigheter hos barn? Vilka strategier använder pedagoger i planerade undervisningssituationer för att främja språkutvecklingen hos barn med språkliga svårigheter? och Vilka utmaningar upplever pedagoger i undervisningssituationer med att inkludera barn med språkliga svårigheter?

I vår studie har vi utgått från de teoretiska ramverken sociokulturellt perspektiv och specialpedagogiskt perspektiv. Vi har utgått från en kvantitativ enkät med inslag av kvalitativa frågor riktade till pedagoger i förskolan med erfarenhet av barn med språkliga svårigheter. Totalt samlades det in 17 enkäter med fullständiga svar från pedagoger i förskolor belägna i Skåne. Resultatet visade att pedagoger använder olika metoder och tillvägagångssätt som de upplever främjar språkutvecklingen. Pedagogerna upplever att brist på kompetensutveckling, tidsbrist, brist på personal samt stora barngrupper är faktorer som ansågs utmanande i arbetet med att främja språkutvecklingen hos barn med språkliga svårigheter.

Utifrån resultatet från vår enkät tillsammans med tidigare forskning är slutsatsen att tidiga insatser är nödvändiga för att barn med språkliga svårigheter ska få möjlighet att utveckla språket samt det sociala samspelet. Resultatet visar också att det finns en viss medvetenhet om begreppet språkliga svårigheter, men att arbetet många gånger hindras av organisatoriska faktorer. Detta innebär att vi hamnar mellan pedagogens medvetenhet om barn med språkliga svårigheters behov av stöd och de organisatoriska begränsningar som hämmar dem. I arbetet med barn med språkliga svårigheter krävs det ett förbättrat arbete på lång sikt vad gäller organisationens möjligheter till tidigare insatser.