I denna essä undersöks fenomenet läskris och som huvudexempel fungerar det av Sveriges regering 2024 lanserade rådet Ett läsande land, vars syfte är att samla "representanter för civilsamhället, akademin och näringslivet för att bidra till att förverkliga regeringens mål: att Sverige ska vara ett läsande land” (Regeringskansliet 2024). De teoretiska utgångspunkterna är kulturanalytiska och ideologikritiska. Genom historiska perspektiveringar visas att läskrisen både är föränderlig och evigt densamma. Ett försök görs att betrakta det nya läsrådet som en dialektisk bild (Walter Benjamin) och därigenom synliggöra krisdiskursens dolda konflikter och motsägelser.