Detta projekt har sitt ursprung i en personlig erfarenhet som kanarieboende utomlands och den obehagliga insikten om historiska utelämnanden när jag representerade Kanarieöarna. I ett försök att förstå min egen "kanariedad" ställdes jag inför avsaknaden av betydande element som slaveri och uppror. Trots mina 20 år inom det offentliga utbildningssystemet på öarna är jag helt omedveten om dessa betydande delar av deras historia. Därför bestämde jag mig för att ägna detta projekt åt att förstå ursprunget till denna kontrast genom att analysera hur utbildning kan fungera som ett kolonialt verktyg för skärgårdens fortsatta kolonialitet. Forskningen fokuserar på två utbildningspolicyer som reglerade innehållet och läroplanen för Kanarieöarnas historia och geografi i gymnasieutbildningen. Innan deras analys kommer ett utbildningsteoretiskt ramverk att konstrueras som prioriterar postkolonial teori – specifikt Saids orientalism och Bhabhas hybriditet – och utbildning som en form av kolonisering, genom Freires bankutbildning och Fanons mindervärdeskomplex. Slutligen ges en kort sammanfattning av skärgårdens specifika kontext och dess historia, som grund för analysen. Några av de viktigaste resultaten ligger i den systematiska frånvaron av icke-västerländska inslag i den kanariska identiteten, såsom dess koppling till Nordafrika eller Latinamerika. En annan vanlig aspekt ligger i den ständiga definitionen av deras identitet, främst ur utomståendes perspektiv, främst spanska och europeiska. Detta projekt avser att stödja den begränsade men blomstrande diskussionen om kolonialiteten på öarna genom att införliva en pedagogisk dimension i den.