Idag läggs mycket tid och resurser på att stimulera elever med särskilda behov i svensk skola och särbegåvade elever hamnar i skymundan där de inte får det stöd de egentligen förtjänar. Syftet med studien är att försöka synliggöra vilka framgångsfaktorer som lärare i grundskolans mellersta år upplever i arbetet med särbegåvade elever i matematik och vilka förutsättningar de upplever att de har för att kunna klara av detta arbete på ett bra sätt. Studien grundar sig i semistrukturerade intervjuer med fem lärare som är verksamma i mellan- och högstadiet i matematik. Vår insamlade empiri har analyserats utifrån aspekterna, differentierad undervisning och accelererat lärande samt teorier om ramfaktorer. Resultatet visar att accelererat lärande och differentierad undervisning är starka framgångsfaktorer för lärare i arbetet med särskilt begåvade elever i matematik. Resultatet visade även att det kollegiala samarbetet är en viktig förutsättning för lärarna i arbetet med dessa elever. Lärarna upplevde inte att de hade tillräckligt med resurser för att ge särbegåvade elever optimala möjligheter till utveckling och det framkom att fortbildning är och kan vara en viktig förutsättning för att i längden kunna ge särbegåvade elever bättre verktyg och stimulans deras i matematiska utveckling.