I denna artikel analyseras det pågående paradigmskiftet i svensk migrationspolitik genom en studie av hur den nuvarande regeringen i sina direktiv till statliga utredningar i ökad utsträckning kräver utredare på lagförslag oavsett vilka sakliga ställningstaganden de gör. En granskning av samtliga kommittédirektiv som innehåller formuleringen ”oavsett ställningstagande i sak” visar på den förskjutning som skett från expertbaserad lagstiftning till en mer politiskt styrd rättsutveckling, där evidens och rättssäkerhet får stå tillbaka för politiska mål. Exempel från aktuella utredningar illustrerar hur rättigheter för särskilt migranter, såsom papperslösa och asylsökande, riskerar att urholkas i denna process då en saklig grund inte längre alltid är nödvändig när nya lagar tar form kring frågor som främst rör dessa grupper.