Denna studie har i syfte att undersöka hur lärare navigerar i och förhåller sig till olika narrativ om konflikterna mellan Israel och Palestina samt Ryssland och Ukraina, för att se hur och varför dessa narrativ skiljer sig åt. För att genomföra undersökningen har kvalitativa intervjuer genomförts med fem gymnasielärare aktiva inom ämnet samhällskunskap. Norman Faircloughs modell för kritisk diskursanalys samt postkolonial teori har utgjort det teoretiska ramverket, och det är utifrån Faircloughs modell som studiens resultat har presenterats och analyserats. Resultatet visar att medier spelar en stor roll i lärarnas förarbete och till viss del även undervisning om konflikterna. Lärarnas arbete om konflikterna skiljer sig åt då vissa lärare betonar historiska linjer medan andra arbetar utifrån projekt. Lärarna uttrycker gemensamma mål om objektivitet i relation till sin undervisning, men definierar objektivitet olika. Vissa lärare menar att objektivitet innebär att ge eleverna olika perspektiv, medan andra förhåller sig objektiva utifrån skolans demokratiska uppdrag samt mänskliga rättigheter och folkrätten. Utifrån lärarnas narrativ om konflikterna, kan sex diskurser identifieras. I relation till Israel och Palestina identifieras diskursen om ’den komplicerade konflikten’, ’objektivitet och neutralitet’ samt ’konflikten långt borta’. I relation till Ryssland och Ukraina identifieras i stället diskursen om ’Ryssland som antagonist’, ’objektivitet och neutralitet’ samt ’kriget som kommer hit’. Diskurserna kan förklaras utifrån postkolonial teori då västerländska berättelser centreras medan marginaliserade berättelser får mindre utrymme.