Denna uppsats undersöker hur studie- och yrkesvägledare uppfattar och hanterar

vägledningssamtal med elever som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Studien har

sin utgångspunkt i ett växande behov av likvärdig vägledning för denna elevgrupp, vars

särskilda behov ofta kräver anpassade strategier. Syftet är att fördjupa förståelse för hur

vägledare arbetar med, bemöter och anpassar sin praktik utifrån elever med NPF.

Frågeställningar rör bland annat vilka utmaningar vägledare möter, vilka metoder de använder

samt hur relation och kommunikation påverkar vägledningsprocessen. Uppsatsen utgår från en

kvalitativ metodansats och bygger på semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma

studie- och yrkesvägledare inom grund och gymnasieskola. Det teoretiska ramverket består av

tre teorier: Social Cognitive Career theory (SCCT), Careership teorin, samt professionsteorin.

Resultatet visar att vägledning för elever med NPF i hög grad vilar på förtroendefulla relationer,

anpassad kommunikation och vägledarens professionella omdöme. Fyra centrala teman

identifieras i analysen, vikten av relationsbyggande, att sätta stopp på ett etiskt ansvarfullt sätt,

konkretisering av information samt fokus på här och nu. Studien synliggör behovet av ett

relationsbaserat och flexibelt arbetssätt, där varje möte kräver lyhördhet, anpassning och

pedagogisk kreativitet.