Bakgrund: Klimakteriet är en naturlig, biologisk övergångsperiod i kvinnors liv där produktionen av östrogen gradvis avtar. Detta kan leda till individuella fysiska och psykiska symtom i varierande grad som påverkar det dagliga livet och livskvalitet. Trots att sjuksköterskan i olika delar av vårdkedjan möter kvinnor i klimakteriet, ges ämnet begränsat utrymme i grundutbildningen med lite fokus på omvårdnad. Detta bidrar till en brist på kunskap hos vårdpersonal och ojämlikheter i vården. Syfte: Litteraturstudiens syfte är att sammanställa kvinnors upplevelser av klimakteriet. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ litteraturstudie. En forskningsfråga formulerades och PEO-modellen användes för att formulera syfte med sökningen. Systematiska sökningar utfördes i CINAHL och PubMed. Tio artiklar med hög till medelhög kvalitet inkluderades efter urval och kvalitetsgranskning. Data analyserades enligt Popenoe m.fl. (2021) genom kondensering, kodning och kategorisering. Resultat: Fyra kategorier identifierades: upplevda fysiska och psykiska förändringar, synen på klimakteriet, behov av förståelse samt behov av kunskap och information. Studien visar att kvinnors erfarenheter av klimakteriet präglas av komplexa symtom, känslor av skam, stigma, tystnad samt en förändrad självbild. Bristande stöd och information förstärkte upplevelsen av ensamhet och förvirring, men de kvinnor som fick stöd och information upplevde det lättare att hantera symptom och fick en känsla av gemenskap. Konklusion: Klimakteriet är en komplex livsfas som kan präglas av skam och stigma, där kvinnor saknar kunskap, information och adekvat stöd från omgivningen och vårdpersonalen. Detta understryker behovet av att sjuksköterskor har tillräcklig kunskap och en god förståelse. Genom evidensbaserad, personcentrerad och empatisk omvårdnad kan sjuksköterskor möta kvinnors behov, normalisera och bryta tystnaden, vilket kan förbättra kvinnors välbefinnande och livskvalitet.