Denna avhandling undersöker det socialistiska Jugoslaviens institutionell-organisatoriska ramverk för styrningen av arbetskraftsmigration under 1960- och 1970-talen. Avhandlingen består av tre referentgranskade vetenskapliga artiklar, en referentgranskad litteraturöversikt artikel, och sex kapitel. Den undersöker och analyserar jugoslaviska statens prioriteringar, problemformuleringar och strategiska målsättningar som formade uppbyggnaden och den fortsatta utvecklingen av ramverket för styrningen av arbetskraftsmigration. Vidare rekonstruerar och kontextualiserar avhandlingen jugoslaviska myndigheters attityder, strategier och praktiker i regleringen av arbetskraftsmigration.

Avhandlingen bygger i huvudsak på en omfattande undersökning av jugoslaviska primärkällor, samlade i jugoslaviska arkiv och producerade av centrala aktörer involverade i migrationsstyrningen och uppbyggnaden av dess institutionella och organisatoriska ramverket. Analysen kompletteras av samtida publicerad och opublicerad statistik samt en bred analytisk genomgång av empiriska studier om jugoslavisk arbetskraftsmigration publicerade under de senaste fem decennierna. Det teoretiska ramverk som tillämpas i avhandlingen är hämtad från nyinstitutionalistiska perspektiv.

Avhandlingens övergripande argument är att den jugoslaviska staten utformade, implementerade och kontinuerligt omformade det institutionell-organisatoriska ramverket för migrationsstyrning i syfte att stärka statens kapacitet att styra och forma arbetskraftsmigrationen, utnyttja dess ekonomiska potential och påverka dess utfall i enlighet med statens strategiska intressen.