Att skapa en inkluderande lärandemiljö i matematikundervisningen är en central del av skolans uppdrag. För att säkerställa att alla elever ges möjlighet att utvecklas behöver undervisningen baseras både på vetenskap och på lärares beprövade erfarenhet. Denna studie syftar till att förstå och skapa kunskap om, och i så fall hur, lärare i årskurs F-3 anser att de varierar sin undervisning i matematik, för att främja elevers lärande. Detta för att minska och underlätta den mentala ansträngningen som elever behöver när de bearbetar information kring matematikuppgifter i skolan. Frågeställningen som studien ämnar besvara är "Vilka undervisningsmetoder anser lärarna att de använder för att skapa inkludering i matematikklassrummet, och hur anser lärarna att metoderna används?".

Studien har en kvalitativ ansats och bygger på en kvalitativ enkätundersökning med öppna frågor riktad till verksamma matematiklärare i årskurserna F-3. Teorin som ligger till grund för studiens analys är kognitiv belastningsteori. Resultaten visar att lärare använder en kombination av kommunikation genom tydliga lektionsstrukturer, konkret material, visuella stöd och varierande undervisningsmetoder för att skapa en mer inkluderande undervisning vilket kan frigöra elevers totala kognitiva belastning. 

Slutsatserna indikerar att en tydlig lektionsstruktur och varierande undervisningsmetoder kan bidra till att frigöra kognitiv belastning hos elever och skapa en inkluderande lärmiljö, vilket kan främja lärandet för eleverna. Undervisningsmetoder som undersökande arbetssätt och tydliggörande pedagogik kan främja inkludering, men det krävs en medveten anpassning för att undvika kognitiv överbelastning. Studien visar att lärare kombinerar beprövade erfarenheter med vetenskapligt grundade metoder för att skapa en inkluderande matematikundervisning, men att det finns behov av fortsatt forskning om hur olika undervisningsstrategier påverkar elever.