Syftet med denna kvalitativa studie är att ge en bild av lärares användning av digitala verktyg i svenskundervisningen. Genom ett strategiskt urval genomförde vi semistrukturerade intervjuer med åtta lärare, där samtliga aktivt använder digitala verktyg i sin undervisning. Den insamlade datan har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv, med fokus på begreppen medierande resurser, stöttning och den proximala utvecklingszonen. Dessutom har det vidgade textbegreppet samt ramverket TPACK varit teoretiska utgångspunkter för att tolka lärarnas utsagor. 

Resultaten i studien visar att de åtta lärare vi intervjuat främst använder digitala verktyg i skrivundervisningen för att underlätta elevernas arbete och möjliggöra snabb och anpassad återkoppling. Gällande läsundervisningen framkom det att samtliga lärare använde talsyntes, och anser att det gynnar alla elever att få texten uppläst. Vidare framgår det att lärarna ser digitala verktyg som ett stöd för elevers läs- och skrivutveckling då de möjliggör en mer tydlig och tillgänglig undervisning. Studien betonar vikten av att lärare utvecklar en medveten och genomtänkt användning av digitala verktyg, vilket innefattar kunskap inom de tekniska, pedagogiska och ämnesmässiga områden som utgör ramverket TPACK.