Avsikten med det här examensarbetet är att ta reda på vad elever i årskurs 6 har tagit med sig från sin historieundervisning i grundskolan. Med studien ämnar vi även att skapa en större förståelse kring varför eleverna bär med sig specifik historiekunskap. För att uppnå detta har vi utgått från teoretiska perspektiv inom historiedidaktisk forskning och genom en deduktiv metod analyserat olika dimensioner av deras historiemedvetande. Valet av att belysa ett elevperspektiv bygger på tidigare studier som visar hur stor roll elevernas egna upplevelser spelar för att på bästa sätt utvärdera och utveckla undervisningen. Ytterligare är barn juridiskt berättigade att höras i frågor som rör dem och elevinflytande är en del av skolans demokratiska uppdrag. Studien baseras på semistrukturerade gruppintervjuer med 16 elever från två olika skolor. Under intervjuerna har eleverna fått diskutera fritt utifrån några förutbestämda och öppna frågor om historia och sin historieundervisning. Intervjuerna strukturerades med avstamp i det sociokulturella perspektivet utifrån ambitionen att deltagarna med stöttning från oss kunnat utnyttja varandras olika tankar och kunskaper för att fördjupa sina diskussioner. Vi har identifierat både likheter och skillnader mellan vår data och tidigare forskning, men framför allt bekräftar våra resultat de mönster som framkom i den tidigare forskningen. Särskilt när det kommer till historiemedvetandets koppling till tidsuppfattning, historisk betydelse och identitet.