Lärares didaktiska kunskaper är väsentliga för att kunna skapa en differentierad matematikundervisning utifrån elevers individuella behov och lärande. Däremot skiljer det sig hur det konkreta materialet medieras i undervisningen, för att stödja elevers förmåga att lösa matematikuppgifter. I studien är konkret material fysiska föremål som elever kan ta och känna på för att underlätta tankeprocessen. Syftet med studien är att undersöka lärares didaktiska val avseende konkret material som stödjer elevers förmåga att lösa uppgifter i matematikundervisningens tidiga skolår. Studien tar avstamp i ett sociokulturellt perspektiv och utgår från andra generationen av aktivitetsteorin enligt Engeström (2001). Denna används för att analysera samspelet mellan de medierande resurserna; konkret material, lärare, läroplan och klassrumsregler, lärare-elev och elev-elev samt matematikundervisning för att stödja elevers förmåga att lösa matematikuppgifter och på så vis förstå förändringar mellan dessa komponenter. Studien är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer har genomförts med sex verksamma lärare. Resultatet visar på att lärare medierar konkret material i aktiviteter som eleverna kan observera, med syfte att konkretisera de matematiska idéerna. Detta sker främst vid introduktionen, där läraren instruerar hur materialet ska observeras som stöd för elevernas matematiska lärande. Lärarna upplever även att medieringen med konkret material motiverar eleverna till att undersöka matematiken med sina olika sinnen, vilket stödjer deras förmågor i matematikundervisningen. Samtidigt behövs rätt material medieras vid rätt tillfälle, för att inte begränsa deras lärande. Sammanfattningsvis är det lärares syn på kunskap och uppfattningar om konkret material resulterar i deras didaktiska val gällande hur och varför det medieras i matematikundervisningen.