Följande uppsats bygger på en fallstudie av pedagogers språkliga medvetenhet i ett förskoleområde med hög språklig sårbarhet. Metoder som använts är videoobservation, stimulated recall och semistrukturerade intervjuer vilket har gett en kvalitativ bild av pedagogernas praktik utifrån observationer och metakognitiva samtal.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om förskolepedagogers språkliga medvetenhet, med fokus på vardagliga interaktioner. Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats.

● Vilken medvetenhet visar pedagoger kring sina språkliga interaktioner med barn i vardagliga situationer i förskolan?

● Hur ser förskolepedagoger på sin roll som samtalspartners till barnen?

● Hur kan videoobservation och reflekterande samtal användas för att öka pedagogers medvetenhet kring språkstimulerande interaktioner?

Resultaten visar att pedagogerna ser sig som viktiga samtalspartners till barnen och arbetar medvetet utifrån ett valt utvecklingsområde. Pedagogernas språkliga medvetenhet ökar genom videoobservationer där deras interaktioner synliggörs. Särskilt utvecklande är strukturerade och handledda samtal, där handledaren ger nya perspektiv och hjälper pedagogerna att rikta fokus. På så vis utvecklas pedagogernas metakognitiva tänkande.

Studien ger ökad förståelse för det specialpedagogiska uppdraget att stötta pedagoger på ett sätt som ökar deras yrkespraktiska och språkliga medvetenhet. Samtidigt bekräftar den tidigare forskning gällande vikten av meningsskapande sammanhang och språkligt medvetna pedagoger, särskilt i områden präglade av språklig sårbarhet. Studiens fokus på vardagliga interaktioner belyser vikten av dessa utifrån förskolans kompensatoriska uppdrag i ett socioekonomiskt utsatt område. Barn i dessa typer av områden har ett större behov av språkligt stöd från förskolan, varför det är av yttersta vikt att pedagogerna i dessa områden besitter kunskaper inom språkutvecklande arbetssätt.