Denna kvalitativa studies syfte är att undersöka fritidspedagogers syn på lekens betydelse för barnens lärande. Knutsdotter (2017) resonerar kring vikten av barnens engagemang i lekarna och hur det kan bestämma hur många barnen lär sig under lekarna. Falkner och Ludvigsson (2016) förklarar att olika lekar ger barnen olika kunskaper. Med detta sagt menar både Knutsdotter och Falkner och Ludvigsson (2016) att lek är grunden i barnens inlärning och att fritidspedagoger bör säga till att utforma barnens lek på bästa möjliga sätt. Därefter finns forskning som visar att brister i fritidshemmet, i form av okunniga personal eller för små lokaler, leder till begränsningar i barnens lekar som minskar barnens skapande. Genom att kvalitativt samla in empiri genom semistrukturerade intervjuer med fritidspedagoger på två olika stora fritidshem och analysera sedan dessa utifrån det fenomenologiska perspektivet kom jag fram till att fritidspedagogernas syn på länken mellan lek och lärande är positiv. Fritidspedagogerna menar att lek är en viktig inlärningsmetod för barnen som ligger till grund för hela fritidshemmets verksamhet. Därefter förklarar fritidspedagogerna hur de, trots brister i sin verksamhet, har kunnat stimulera barnens lärande väl genom att hitta annat som kompenserar för bristerna. Vidare resonerar fritidspedagogerna hur viktigt det är att barnens önskemål utformar planeringen samt att barnen får tillgång till så mycket redskap och material som det går. Avslutningsvis betonar fritidspedagogerna vikten av att barn engageras i lekarna så mycket som möjligt och att lek främjar barnens lärande och ska därför prioriteras, oberoende av hur mycket ett fritidshem har tillgängligt.