Abstrakt

Förskolan är en plats där barn spenderar mycket tid. Det finns en uppfattning om att lärandet får ett stort utrymme jämfört med omsorgen i förskolans styrdokument. Barns känslomässiga behov är viktiga att tillfredsställa för att de ska må bra och kunna utvecklas och lära. Denna studie bygger på intervjuer med fem förskollärare och behandlar deras perspektiv och erfarenheter kring inskolning och anknytning i förskolan. Intervjumaterialet har analyserats med utgångspunkt i anknytningsteorin. Resultatet i studien belyser att den trygga anknytningen beskrivs som en grund för barnets utveckling. För att skapa denna grund uttrycks det att förskollärna har en stor roll. Resultatet tyder på att förskollärarna besitter en kunskap kring anknytningens vikt i arbetet. Även vårdnadshavarna nämns som en viktig del i trygghetsskapandet på förskolan särskilt under den första tiden och under inskolningsprocessen. Vidare kan det tolkas som att verksamheten emellanåt skapar ett dilemma för förskollärarna genom en känsla av att inte räcka till för alla barnen.