Syftet med studien har varit att ta reda på hur pedagoger vägleder barn, när deras tillträdesstrategier förblir overksamma. Studiens syfte besvaras med två forskningsfrågor ”Hur stöttar pedagoger barns deltagande i den fria leken när leksituationerna inte fungerar friktionsfritt?” och ”Vilka tillträdestrategier använder barn för att få tillträde till lek?”

Studien utförs enligt en kvalitativ metod bestående av observationer och det empiriska materialet analyseras utifrån Corsaros barndomssociologiska teori samt Aspelins och Lutzs relationella perspektiv.

Studiens resultat har visat på att barn använder sig av olika strategier för att kunna ta sig in i leken, vissa mer välfungerande än andra. För de barn som inte förstår hur de ska kunna få tillgång till leken har pedagogernas förhållningssätt visat sig utgöra en betydelsefull komponent för att leken antingen ska kunna ses som ett verktyg eller hinder för barn.