Denna studie utforskar hur förskollärare arbetar för att främja välbefinnandet hos barn med kognitiv funktionsvariation. I LPFÖ 18 (2018) står det “att utbildningen i förskolan ska planeras och genomföras på ett sådant sätt så att den främjar barnens utveckling, hälsa och välbefinnande” vilket säger vad vi ska jobba med men inte hur vi kan jobba med det. Vi har mer specifikt identifierat en kunskapslucka när det gäller hur man arbetar med barn med kognitiv funktionsvariation. Hur arbetar förskollärare i Skåne för att höja välbefinnandet hos barn med kognitiv funktionsvariation? Hur ser förskollärares tankar och förhållningssätt till barn med kognitiv funktionsvariation ut? För att få svar på dessa frågor har vi utfört en kvalitativ studie i Skåne. Metoden som användes var intervjuer med ljudupptagning av fem förskollärare. Begrepp som användes i analysen var KASAM som fokuserar på välbefinnandet, Relationell pedagogik som fokuserar på relationerna samt socioemotionell utveckling som fokuserar på de sociala och emotionella färdigheterna.  I analysen av materialet letade vi efter exempel där antingen förskollärarna håller med varandra eller är oense. Materialet gav flera olika synvinklar på hur man arbetar med barnen. Resultatet visar att det föreligger en stark koppling mellan barnets välbefinnande och pedagogens välbefinnande eftersom måendet smittar av sig. Genom detta tänk används även ett lågaffektivt bemötande. Alla instämmer med att de försöker anpassa undervisningen efter barnets behov men att det ibland är svårt. De stödinsatser som erbjuds känns inte helt tillräckliga i vissa fall.