Denna studie undersöker rektorers perspektiv på att främja fysisk aktivitet i skolor i Malmö med särskilt fokus på de utmaningar och möjligheter de möter. Fysisk aktivitet har visat sig förbättra elevernas fysiska och psykiska välmående samt deras akademiska resultat. Genom att använda ramfaktorteorin och semistrukturerade intervjuer med fem skolledare identifieras flera centrala hinder för att främja fysisk aktivitet, inklusive resursbrist och socioekonomiska faktorer.Studien betonar initiativ från Bunkefloprojektet, vilket har demonstrerat positiva effekter av daglig fysisk aktivitet. Resultaten indikerar att strategier som främjar en inkluderande och stödjande miljö är nödvändiga. Det är viktigt att utveckla holistiska metoder för att integrera fysisk aktivitet, vilket kan bidra till både individuell och samhällelig utveckling.Framtida forskning kan fokusera på att utveckla specifika program och strategier för att integrera fysisk aktivitet i skoldagen samt att utvärdera deras effektivitet. Detta kan inkludera olika pedagogiska metoder såsom rörelsepauser och undersöka deras påverkan på elevers lärande och välmående. Ett tvärvetenskapligt angreppssätt som kombinerar insikter från hälsa, utbildning, psykologi och samhällsvetenskap är avgörande för att utveckla mer omfattande och effektiva strategier.Sammanfattningsvis visar studien att rektorers förmåga att främja elevernas fysiska aktivitet påverkas av flera faktorer som ekonomiska resurser, tidsplanering, tillgång till lokaler och utrustning samt organisatoriskt ledarskap. Sociala och socioekonomiska faktorer utgör också signifikanta hinder eller stöd, medan pedagogiska strategier som integrerar rörelsepauser i undervisningen syftar till att förbättra elevernas inlärningsmiljö och välbefinnande.