Denna uppsats undersöker hur artificiell intelligens (AI) konstrueras och framställs i policy-och strategidokument på både EU-nivå och nationell nivå, med särskilt fokus på dokument från Europeiska kommissionen och regeringen.

Min analys visar att AI-diskurser i dokumenten reflekterar en framtidsstyrning där AI framställs som en nödvändig och integrerad del av framtiden. Denna diskurs är inte bara en beskrivning av teknologins utveckling utan också en aktiv konstruktion som formar vår uppfattning om AI och dess roll i samhället. Dokumenten visar en tendens att framställa AI som en naturlig och ofrånkomlig utveckling, vilket kan leda till att andra perspektiv och kritiska synpunkter förbises.

Slutligen pekar resultaten på ett behov av vidare forskning för att utforska hur olika diskurser påverkar AI-politikens genomförande och hur alternativa perspektiv kan integreras i framtida policyutveckling. Det är särskilt viktigt att undersöka hur politiska dokument och strategier bidrar till att skapa och forma aktörsroller och ansvar i relation till AI.