Bland förskollärares många uppdrag ingår ansvaret för att varje barn utvecklar förtroendefulla sociala relationer, vilka utgör en central del av den pedagogiska relationen. Dessa relationer har avgörande betydelse för barns utveckling och deras framtida framgång i skolan. För att uppnå detta krävs profesionell relationskompetens hos förskollärare, och denna kompetens är beroende av flera aspekter. Dessa aspekter kan påverka möjligheten att skapa både positiva och negativa relationer med barnen. Syftet med denna studie är att undersöka vilka aspekter som förskollärare anser ingår i relationskompetens och hur de arbetar med och reflekterar över pedagogiska relationer med barn i förskolan.

Den här studien använder en kvalitativ metod och genomför semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare. Analysen baseras på teorin om sociala samband samt Aspelins relationskompetensmodell, tillsammans med bregreppen socialt tillvägagångssätt och relationellt förhållningssätt. 

Resultaten visar att förskollärare har olika tolkningar och förståelser av relationskompetens, som inkluderar lyhördhet, anpassning, respekt och tydliga gränser för att upprätthålla en balans i relationen. Förskollärare använder olika strategier och metoder för att skapa positiva pedagogiska relationer, där kommunikativ kompetens framträder som central. Resultaten visar även vilka faktorer som påverkar när relationerna blir negativa. Studien bidrar till att öka förskolans insikt i hur relationskompetensen hos deras förskollärare kan påverka barn som de ansvarar för och den belyser fördelna med att aktivt fokusera på relationsbyggande inom dess verksamhet.

Nyckelord: förskollärare, pedagogisk relation, kommunikation, lyhördhet, respekt, relationskompetens