Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på inkludering i undervisningen för barn i behov av särskilt stöd. Utifrån vårt syfte vill vi bidra med mer kunskap till inkluderingsarbetet i undervisningen i förskolan. En kvalitativ metod har använts för att samla in den information som behövts för att genomföra undersökningen. Den kvalitativa metoden utgörs av semistrukturerade intervjuer och studien belyser förskollärares uppfattningar. För att bearbeta materialet har en fenomenografisk metod använts. Vårt teoretiska ramverk i studien är det specialpedagogiska, relationella och kategoriska perspektivet, och används för att analysera vårt insamlade empiriska material.Resultatet visar att förskollärarna har en samsyn gällande vad inkludering innebär i undervisningen för barn i behov av särskilt stöd. Förskollärarna i studien beskriver att inkluderingsarbetet har stor betydelse för hur barn i behov av särskilt stöd inkluderas i undervisningen. Dessutom beskriver de hur relationer är en betydande del av inkluderingsarbetet. Skillnaden utifrån intervjuerna visade att en av förskollärarna hade en annan syn på vilka barn som är i behov av särskilt stöd, samt att stödet som tillämpades grundades på kartläggning som framhöll differentieringar hos barnen.Slutsatsen visar att samtliga respondenter menar att relationer är en väsentlig del av att vara inkluderad i förskolans verksamhet, och därmed inkluderad i undervisningen. Barnen ges möjligheter till utveckling och lärande i enlighet med läroplanen för förskolan där alla barn utifrån individuella förutsättningar och behov ska få känna delaktighet.Det framgår av merparten av respondenterna att inkluderingsarbetet pågår under hela dagen och att förskollärarna i sitt dagliga arbete har tillgång till adekvat stöd för att säkerställa inkludering av alla barn.