Avhandlingen uppmärksammar polisanmälan vid mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Studiens syfte är att undersöka kvinnors syn på polisanmälan och deras interaktioner med det straffrättsliga systemet när de tar sig ur mäns våld i nära relationer. Avhandlingens teoretiska ramverk omfattar främst teorier om mäns våld mot kvinnor, kvinnors uppbrott ur våld och organisationer. En kvinna anses ha tagit sig ur våld när hon separerat, frigjort sig emotionellt från mannen, definierar våldet som mäns våld mot kvinnor i nära relationer samt när mannen upphört med våldet. Kvalitativa intervjuer genomfördes under 2010 och 2011 med tjugo kvinnor som lämnat en våldsutövande partner. En tematisk analys har genomförts av empirin, som består av 33 intervjuer. Avhandlingen belyser en komplex beslutandeprocess om polisanmälan. Under denna process framstår polisanmälan som alltmer tänkbar i takt med att kvinnan frigör sig från våld – såväl emotionellt, som kognitivt samt genom separation – samtidigt som mannens våld fortsätter. Vid beslutet om polisanmälan tar kvinnan hänsyn till dess förväntade konsekvenser, såväl för hennes möjligheter att ta sig ur våld, som för hennes livssituation i övrigt. Avhandlingen belyser även polisanmälans betydelse för frigörelsen från våld. Resultaten visar att det straffrättsliga systemets gensvar på våldet, i synnerhet rättsprocessens utfall, är central för den betydelse polisanmälan får. Gensvar i form av giltiggörande bemötanden, adekvata skyddsåtgärder, frihetsberövanden och fällande domslut kan underlätta en separation, underlätta förståelsen av våldet samt försvåra för mannen att fortsätta utsätta kvinnan för våld. Och omvänt, gensvar i form av ogiltiggörande bemötanden, otillräckligt skydd och nedläggningsbeslut kan försvåra möjligheten att definiera våldet och göra kvinnan fortsatt åtkomlig för mannens våld. Resultaten tyder på att både våldsutövare och våldsutsatta kan uppfatta rättsprocessens utfall som en signal om vad som är tillåtet respektive otillåtet i samhället, vilket i sin tur kan få konsekvenser för förekomsten av fortsatt våld. Avhandlingen synliggör även olika hinder för att våldsutsatta kvinnor ska få tillgång till rättssystemets skydd, stöd och hjälp. Det omfattar såväl hinder för att kvinnor ska vända sig till rättssystemet, som hinder för att kvinnor som vänt sig dit ska erhålla dess stöd. Avslutningsvis belyser avhandlingen rättssystemets praktiska hantering av våldet, i relation till det jämställdhetspolitiska målet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Ett mål rättssystemet fått i uppdrag att medverka till. Resultaten tyder på att samtidigt som rättssystemet genomför satsningar för att motverka mäns våld mot kvinnor i nära relationer, så kan den praktiska hanteringen av våldet ha motsatt verkan, och i förlängningen reproducera könsojämlikhet.

This thesis addresses the reporting of men’s intimate partner violence to the police from the perspectives of abused women. The general aim is to examine women’s views on reporting violence to the police, and their interactions wi th the criminal justice system when leaving violent men. The main theoretical framework consists of theories on men’s violence against women, on the pro- cess of ending violence and on organizations. In this thesis, ending violence is conceptualized in a wider sense than that of breaking up. A woman is consid- ered to have broken free when: she has separated from her partner, she has freed herself emotionally from the abuser, she has defined the violence as inti- mate partner violence, and the man is no longer abusing her. Qualitative in- terviews were conducted during 2010 and 2011 with twenty women with ex- perience of abuse by a former male partner. This thesis explores a complex decision- making process involved in report- ing violence to the police, which these wom en apparently increasingly regard- ed as a viable option as they struggled to free themselves from violent men – both emotionally, cognitively and by separation – even as the abuse was still ongoing. When making the decision, the woman considers the conseque nces of a police report, both regarding ending violence, and concerning her life situa- tion in general. This thesis also explores the importance of a police report for the process of breaking free from violence. The results indicate that the judicial response to violence, and the outcome of the legal process in particular, is of central im- portance. Responses that validate the women’s experiences of violence, arrest and incarceration, protection and, ultimately, conviction can contribute to the process of bre aking free from violence . Conversely, responses that invalidate the women’s experiences of violence, insufficient protection and preliminary judicial investigations being closed can impede the process of breaking free. The results also indicate that both a busers and abused may to view the out- come of the legal process as an indication of what is generally considered “right” and “wrong” in Swedish society, which may in turn directly influence whether or not the violence will cease. Finally, this thesis also examines the criminal justice system’s practical response to violence during the legal pro- cess, against the background of the Swedish government’s gender -equality goal that men’s violence against women must cease; the legal system has been as- signed a major role in its realization. Findings indicate that while the judicial system is invested in counteracting men’s violence against women, the way vi- olence is handled in practice may have the opposite effect, and, by extension, help reproduce gender inequality.