Mutansstreptokocker (MS) är en grupp bakterier som i många studier visats ha ett starkt samband med karies. Bakterierna anses tillhöra vår normala munflora, men alla individer har inte MS och mängden skiljer sig mycket från en individ till en annan. Orsakerna till denna variation är till viss del välkända, som t.ex. sockerkonsumtion, munhygien och vissa salivegenskaper. Intensiv forskning har dock visat att även ärftliga faktorer, såväl immunologiska som icke-immunologiska, har betydelse för kolonisationen av MS i munhålan. Individens immunförsvar mot MS bygger till stor del på immunoglobulin A (IgA) i saliven. Produktionen av saliv IgA styrs bl.a. av individens human leukocyte antigen (HLA) molekyler. Uppsättningen av HLA molekyler hos en individ (HLA profil) är nedärvd och mycket varierande mellan obesläktade. De utgör dock en mycket viktig del i regleringen av vårt immunförsvar. Studierna i den här avhandlingen har haft som övergripande mål att undersöka om mängden MS är relaterad till individens HLA profil, samt om HLA profilen påverkar individens IgA svar i saliven mot viktiga antigen på MS. Resultaten från de första studierna pekade på ett samband mellan en HLA klass II molekyl, HLA-DR4, och mer MS i saliven. Resultaten var särskilt spännande då de var i linje med andra forskares resultat inom området. I den följande studien jämfördes den specifika IgA antikroppsaktiviteten mot olika MS antigen, mellan individer som hade HLA-DR4 i sin HLA profil och individer som inte hade DR4. Det visade sig då att de DR4 positiva hade ett svagare IgA svar än de DR4 negativa. I det fortsatta arbetet fokuserades undersökningarna på IgA aktiviteten mot troliga ytantigen på MS, då dessa har visats ha betydelse bl.a. för bakteriens vidhäftning till ytor i munhålan. Syftet med den fjärde delstudien var därför att identifiera de antigen som var sannolika ytantigen hos bakterien och därmed tillgängliga för salivens IgA. I avhandlingens femte arbete, jämfördes IgA aktiviteten i saliven hos individer med olika HLA-DR4 subgrupper, mot sannolikt viktiga ytantigen hos MS. Det visade sig då att de individer som hade någon av subgrupperna, DRB1*0401 eller *0404, i sin profil, oftast hade ett betydligt svagare IgA svar mot sannolika ytantigen hos MS jämfört med individer med andra HLA profiler. Sammanfattningsvis visar resultaten från dessa fem studier på ett spännande samband mellan individens HLA profil, kolonisation av MS samt individens IgA aktivitet. Det är dock viktigt att komma ihåg att det finns många faktorer som påverkar kolonisationen, men att våra HLA molekyler kan vara är en av dessa och därmed bidra till de stora skillnaderna mellan olika individer. För att få ett utförligare svar på denna fråga behövs dock fler studier med större populationer.

The aim of the present studies was to investigate a possible relationship between the human leukocyte antigen (HLA) complex, colonization of mutans streptococci and salivary immunoglobulin A (IgA) antibodies against mutans streptococcal antigens. In the first study a strong inverse relationship between HLA-DR4 and levels of mutans streptococci was observed for a group of renal transplant patients (I). In a group with healthy blood-donors a similar trend was observed (I). This tendency was also seen for a selected population investigated in the second study (II). Since the HLA molecules regulate the production of antibodies in saliva, the salivary IgA activity to three oral streptococci in a population of HLA-DR4-positive and DR4-negative subjects was investigated in the following study (III). It was found that the HLA-DR4-positive subjects, especially the DRB1*0401 and DRB1*0404 subgroups, showed a weaker IgA activity, in particular to Streptococcus mutans, as compared to the HLA-DR4-negative. However, immune response patterns revealed by Western blotting are often complex and for further studies with larger study populations it was crucial to unravel the nature of the detected antigens. In the fourth study (IV), untreated saliva, as well as saliva, in which cell-surface reactive IgA had been absorbed with whole bacteria cells, were analysed in Western blot against different oral streptococci. The high molecular bands, that were absent after absorption, likely represented cell-surface antigens and were thus of interest as they might be involved in adhesion mechanisms and available for blocking in vivo. In the next study (V), the salivary IgA activity to cell-surface antigens of three oral streptococci in relation to different HLA-DRB1*04 alleles was studied in a larger population. The immunoblots were analysed in a computer program and intensity graphs revealed that the DRB1*0401 and *0404 subgroups, compared to other DRB1*04 types, showed fewer as well as less intense immunoblot bands to antigens from S. mutans, S. sobrinus and streptococcal antigen (SA) I/II, but not S. parasanguis. The main conclusion from this thesis is that the HLA profile of the individual seems to influence the salivary IgA response to mutans streptococcal antigens and might thus also affect the conditions for the bacteria in the oral cavity.